Laith Etawi kom till IK Sleipner från AFK Linköping 2018. Det var mitt i sommaren. Tabelläget var knepigt och det var delvis det som lockade honom, men inte bara.
- Jag ville ha ett tydligt mål, sa han. Något att kämpa för.
Vi återkommer till det.

En annan, som också gillar tydlighet, måste reda ut en grej med Laith medan det fortfarande sitter åhörare i ledarrummet. Det där med hans namn. Överallt står det olika;  Leis, Laith.

Så vilket är rätt?

Han bokstaverar.
- Det är ett arabiskt namn, och folk hade svårt med den där th-ändelsen. Så det blev väl så att man för enkelhets skull började stava mer uttalsenligt, och sen satte sig det. Det är lugnt för min del.

IK Sleipners bowlingsektion bildades den 2 februari 1944. Det är en av landets legendariska bowlingklubbar och har sedan starten, i ordets rätta bemärkelse, radat upp medaljer från VM, EM, SM. Antalet säsonger i högsta serien är imponerande 35 st, med 13 st seriesegrar, 6 st andraplatser och 2 st tredjeplatser. 

Lite axplock under årens lopp:

Första trumfen kom 1946 då Ivan Wiktorssonoch Göte Andersson vann 2-mannatävlingen i DM på 1 571 poäng.

1947 kom första seriesegern och 1949 debuterade man i högsta serien (allsvenskan) med en seger mot Örnen. 

1953 fick Sleipner sin första landslagsman i bowling när Göte Andersson representerade Sverige mot Finland. Göte blev bäste svensk på 1 631 poäng. Göte har sedan följts i landslagsdressen ytterligare av 14 spelare i olika sammanhang.

Då Roni Bermal och hans sambo kände sig "lite färdiga" med Bollnäs började han se sig om efter arbete söderöver. Och han behövde inte leta särskilt länge förrän en tjänst på PWC (Roni är revisor, han ägnar sig bland annat åt att granska årsrapporter) uppenbarade sig i Norrköping.
- Precis innan jag föddes bodde mina föräldrar här, säger han. Farsan höll på IFK, jag är lite uppvuxen med Norrköping utan att själv ha bott här.

I Bollnäs spelade Bermal i Bollnäs GIF, som låg i division 2 då, men som gick ett Sleipneröde till mötes då de missade kvalet och hamnade i trean i slutet av 2018. 
Innan Bollnäs har han bland annat spelat i IFK Sundsvall och Selånger FK, och att fotbollen skulle försvinna ur Ronis liv bara för att han bytte stad var inte ett alternativ.
På plats i Norrköping tog han själv kontakt med IK Sleipner.

Försvarsspelaren Vinicius 'Gil' Camargo har tagit det inte helt vanliga klivet snett över Atlanten i nordöstlig riktning; från Brasilien till Sverige.
Han skriver ner namnen på de brasilianska klubbar (Batatais FC 2006-2007, Monte Azul 2008-2009 & Portiguar Mossoró 2010) han spelade i innan han kom till Sleipner.
Jag gör en viktig observation medan han skriver.
- Jasså, du är vänsterhänt?

- Ja, vänsterhänt och högerfotad, säger han och skrattar. Jag är lite korskopplad.

Johan Andersson firar sitt inträde i den absoluta vuxenheten (det är tisdag då vi ses och han fyller 25) med att skynda direkt från jobbet upp till Östgötaporten för att springa i snålblåst på frostigt plastgräs i en timme.
- Jag kände mig genast klokare då jag vaknade den här morgonen, säger han.

En sak är inte sällan flera på samma gång.

Samtidigt som 2018 var långt ifrån det bästa år IK Sleipner upplevt gjorde Andersson personligen en så pass stark säsong att klubbar från högre divisioner viftade med avtal framför ögonen på högerbacken innan han själv riktigt hunnit landa i situationen med degradering och allt vad det innebär.
Och plötsligt hade han att ta ställning till huruvida det var dags att återigen testa på livet i division 1 - eller att för första gången i sin karriär tillbringa ett år i seriesystemets tredje cirkel.
- Det är klart att det lockar med spel i högre divisioner, säger han. Det är smickrande att bli tillfrågad. Jag tror det är lätt att ta förhastade beslut utifrån det. Jag lyssnade på de som hörde av sig - och sen satte jag mig ner och pratade med Simon Dogan och Sleipners sportgrupp, för att höra hur de hade tänkt sig nästa år.
Och ju mer de pratade, både om säsongen som gått och om 2019, ju mer kände jag att jag ville vara kvar här. Ville klampa ner i division 3 och kräva upprättelse för det här laget. Det var väl revanschlusten som väcktes till liv.

Ganska sent på måndagskvällen samlades IK Sleipner igen efter julledigheten för att påbörja arbetet inför säsongen. För vissa för första gången, för andra för första gången "på ett tag".
För åttonde gången för IK Sleipners lagkapten, Calle Appelquist.
- Jag jagar Mikael Lindskog, sa den 26-åriga vänsterbacken på upptaktsträffen som hölls i Idrottens hus senare i veckan.
(Lindskog, som gjort tolv säsonger i Randigt, gör comeback i klubben i en ny roll. Under 2019 kommer han tillsammans med Fredrik Turesson att assistera huvudtränare Simon Dogan.) 

Calle Appelquist började spela fotboll i Kimstad GoIF, tog omvägen via IFK Norrköpings ungdomsled till IK Sleipner - och har allt sedan förblivit klubben trogen genom år och divisioner.