Dela nyhet
Höstmöte i Sleipnerringen
27 okt 2018
Inför årets höstmöte hade IK Sleipners Historikgrupp speciellt bjudit in spelare/ledare från säsongerna 1974/75. Kvällens huvudgäst var f.d. landlagsmannen och proffset Janne Svensson som spelade i "Randigt" 1974-76.
Många av dessa profiler träffades redan innan mötet på Sleipners klubblokal. Där fanns förutom Janne även Sören "Sillen" Johansson, som var lagledare 1974 åt tränare Gunnar Nordahl, materialare Olle Lindberg och spelarna Bert Eriksson, Bo "Bobben" Lagerlund, Janne Connman, Sivert Eriksson, Lloyd Henrysson, Håkan Forsberg, Tommy Andersson, Börje "Böcka" Andersson, Leif Jansson, Peter Åkerberg, Janne Jonsson, Thomas Winterqvist, Stefan Laveryd och från Värmdö hitresta Jaroslav Kaplan. Det blev många historier som dök upp ur minnet när man kikade på gamla bilder och skratten ekade högt i lokalen.
-Riktigt roligt att komma hit och träffa gamla lagkompisar, tyckte Janne Svensson. De tre åren i Sleipner var helt fantastiskt, den känslan ihop med lagkompisar är svårt att ersätta. Jag blev mottagen av de äldre spelarna och jag är jättetacksam för de åren.
Senare på kvällen samlades ca 50 medlemmar i Sleipnerringen för sedvanliga höstmötet och som avlutning berättade Janne Svensson, inför samlingen av gamla sleipnerspelare och ledare, lite minnen från tiden i Sleipner samt från övriga karriären som innefattat allsvensk fotboll, landslagsspel och proffsliv i Tyskland och Schweiz.
-Fantastiskt roligt att få komma hit ikväll, tyckte huvudpersonen. Själv kom jag ju till Sleipner som 17-åring från IK Ramunder som var ett bottenlag i lägsta serien, så här lärde jag mig mycket samtidigt som vi hade det roligt kring fotbollen. Det var ett bra steg för mig att komma till Sleipner och få vara med i en A-trupp och spela seniorfotboll med ett bra lag. Det var jätteviktigt för mig att få spela med äldre och bättre spelare som kunde lära mig mycket. Och det var också fantastiska kompisar. Det var någonting som fanns i den här klubben som inte finns i så många klubbar tror jag. Man hade roligt samtidigt som man utvecklades som fotbollspelare.
-1974 var en riktigt bra årgång och dessutom hade vi en tränare i Gunnar Nordahl som var som en andra farsa för mig. Han trodde på mig och gav mig förtroende som spelare vilket gav mig självförtroende. Det var tre bra år med ett bra lag.
-Sedan rullade det på med allsvenskt spel, landslagsspel och proffspel i Tyskland och Schweiz. Mötte med landslaget legender som Platini och Gentile för att nämna några. 1983 fick jag sedan möjlighet att bli proffs i Eintracht Frankfurt i Tyskland. Tre fantastiska år som var höjdpunkten i karriären tillsammans med landskampsspelet. Där spelade man de stora matcherna. När jag kom till Frankfurt hade de gjort sig av med flera etablerade spelare och hade plockat upp flera juniorer i A-laget. Flera av dessa juniorer blev senare världsspelare, t.ex. Thomas Berthold, Andreas Möller och Ralf Falkenmayer.
-Tyskland var bästa tiden rent fotbollsmässigt. Det var tuffa tag både på matcher och träningar. Även landslagsuttagningarna var givetvis en höjdpunkt. Sedan är ju när vi i Wettingen mötte Napoli och Maradona i UEFA-cupen 1989. Tränaren kom till mig dagen innan hemmamatchen och sa att han hade en uppgift till mig. "Se till att den lille tjockisen inte gör något". Och Maradona var ju en fantastisk spelare. Han tittade aldrig vart han skulle göra av bollen utan visste det ändå. Dessutom var han alltid ett par steg före oss andra i tanken. Så det var en kul upplevelse och vi lyckades få 0-0. I returen var inte Diego med, så då kände vi att vi hade chansen. Men istället hade de en med liten kille som ingen hade hört talas om som hette Gianfranco Zola och han sprang i åttor kring oss. Vi förlorade till sist med 2-1 på en tveksamt dömd straffspark.
-Men ett av mina finaste fotbollsminnen är även när jag gjorde mål i premiären mot Gefle 1974. Det var viktigt för mig som 17-åring.