Dela nyhet
IK Sleipners Sommarkrönika 2018
19 jul 2018 0 kommentarer
Efter ett ganska turbulent år i vår fina förening, vill vi från styrelsen
göra en liten sammanfattning av vår verksamhet. Samtidigt som vi i
styrelsen beslutade att informera alla medlemmar, så visade det sig, att
vår aktive medlem Patrik Ståhl, hade tänkt likadant. Det mesta av texten
är därför skrivet av Patrik, sedan har det gjorts vissa kompletteringar.
Det har varit tunnsått med framgångar för vårt A-lag denna säsong,
därför känns det extra roligt att ha med bilden ovan på framsidan av
vår Sommarkrönika. Men A-laget är absolut inte det enda som den här
krönikan handlar om.
Välkommen till Sommarkrönikan!
Styrelsen i Idrottsklubben Sleipner
Sommarkrönika - Framtidens IKS
I årets sommarkrönika blandas det friskt. Du får en inblick i klubbens seniorverksamhet, och även en röst i form av en viktig pusselbit inom A-lagets spelartrupp. Du får läsa lite om klubbens frodiga ungdomsverksamhet som både växer och på allvar börjat visa sin konkurrenskraft. Du får också en inblick i hur några av föreningens största hjärtan inbjöd till en minnesvärd dag för att minnas klubbens kanske hittills största ögonblick. Årets styrelse presenteras också kort.
Det blir seniorlagets lagkapten Calle Appelqvist som rundar av säsongens Sommarkrönika vars syfte är att för dig som läsare få en bred, allmän, uppfattning om IK Sleipners verksamhet. Vi kastar också lite ljus på flera individer inom föreningen som kanske inte alltid får de största rubrikerna.
Trevlig läsning!
Nämnas bör här, att vissa uppfattningar som möjligen framförs, kan vara Patrik Ståhls egna. Det kan också vara så att viktiga personer i föreningen inte omnämns, i så fall ber vi om ursäkt för detta. Texten är till största delen Patriks ord, från styrelsens sida är det Clas Rydgren, föreningens sekreterare, som kompletterat texten samt tillfört bild med mera.
IKS 2018 - Vid vägskälet…
Vi slog in på en ny väg vid slutet av 2017. Det är ingen enkel väg och det har ingen påstått, mycket kommer att krävas av de ansvariga inom senior- och ungdomsfotbollen i nutidens Sleipner. I grund och botten är visionen givetvis fortfarande densamma. IKS skall vara en förening som människor ska kunna se upp till, och framförallt skall det vara en sund utvecklingsmiljö för barn och ungdomar. Planen kräver mycket återigen och en utav de största och främsta saker vi skall ha med oss i nutid är tålamod. Vid avslutningen av denna krönika kommer det visdomsord och tankar från säsongens kapten för A-laget, Calle Appelqvist, vilken är en person som skrivande är stolt över att samarbeta med här.
Som nämnts håller vår klubb på att förändra sig, början av det var inte lätt. Det som hände i slutet av år 2017 har påverkat många och många åsikter har framförts. Att ta stora beslut, hitta vägar mot nya mål har aldrig varit lätt. Att det får lösas genom att demokratiskt valda medlemmar i IKS styrelse blivit och känt sig hotade, gör oss mycket illa till mods. Vi vill påminna om att det handlar om människor som alla arbetar hårt och lojalt för klubben. Här finns medlemmar som slitit åratals och ofta i bakgrunden. Alla tycker inte lika, konstigt vore det, alla kan heller inte alltid resonera likadant. Lösningen finns i dialog, ärlighet och förståelse.
I en såpass liten förening som IKS är, men med stolta traditioner och dessutom med ett välkänt ”varumärke” inom Svensk fotboll, så är det helt nödvändigt med kommunikation. I nutid inser klubben att det har varit på tok för lite utav den varan. Det finns en känd frustration från ledar- och spelarhåll att man har känt en avsaknad av ansvariga. Det är ett stort uppdrag som vi alla måste ta till oss både från styrelsen, från olika ledare samt alla som tagit på sig något uppdrag eller har ett ansvarsområde. Av tradition så har klubben en agenda som ofta är att vi låter arbete och hårt slit vara det talande. Vi får aldrig glömma bort, att våga se vart det brister, och vad vi behöver förbättra. Likadant får vi aldrig vara rädda för att uppmärksamma, berömma, ge feedback och visa varandra att vi ser individens arbete. Det är självklarheter, kan tyckas, men ibland är det nog så viktigt och helt nödvändigt, alla har rätt att synas för det arbete som utförs. Vi ska alltid påminna oss själva att vi är en del av en förening, med allt vad det innebär.
Våren 2018 har varit riktigt tuff mot seniorlaget som haft det kämpigt i Södra Svealandstvåan. Tränarbyte, skador, tveksam fysisk status och många nya individer som skall lära sig varandras sätt att tänka fotboll. Det var inget dukat bord för Anders Nyqvist som fick tacka för sig tidigt in på säsongen. Samme man har gjort massor för Sleipners ungdomsfotboll, och det var extra tungt för många av oss att se Nyqvists avgång. In kom Simon Dogan som direkt såg det nödvändiga i den fysiska statusen, och som kombinerat med hård träning också satt sin sin prägel på spelet. Simon med erfarenhet som spelare i Sleipner och med sin ärlighet är mannen att få Sleipner på rätt köl. Vi tror på ledaren, personen och pedagogen Dogan i hans arbete. En av de viktigaste detaljerna vi skall ha med oss är tålamod. Det är absolut nödvändigt för att Simons arbete skall lyckas, men också för att spelarna skall få veta vilken kravbild som ställs på dem.
Spelartruppen har givetvis genomgått en tuff tid under våren, det är inget att hymla om. Det finns en mix av spelare med längre bakgrund i klubben som gör ett stort och bra arbete i att representera oss. Vi har fått till oss flera offensiva spetsspelare, som vi i sinom tid tror kommer att kunna bidra mycket i spelet. Oavsett tid inom Sleipner eller spelarens historia så hoppas vi att alla skall känna vårt förtroende. Det är en stor grupp som också ständigt fylls på med juniorer från våra egna ungdomsled, och tålamod är också här ett nyckelord. Det tar alltid tid för såpass många nya individer att lära sig varandras sätt att se på fotboll.
Sleipners inriktning från hösten 2017
Vi har ett krav på oss från många supportrar, att klubben ska komma tillbaka upp i seriesystemet. Lösningen för vår del, oavsett nivå i seriesystemet, är att vi ska satsa på våra egna ungdomar. Våra ungdomar ska inte behöva byta klubb för att utvecklas, det ska ske inom klubben, den som börjar som knatte (i framtiden även förhoppningsvis ”knattor”) ska kunna fortsätta för att till slut kanske ta en plats i vårt A-lag.
Det handlar också om en ren överlevnadsfråga för Sleipner, de talanger vi får fram ska vi inte se försvinna iväg i tidig ålder till klubbar, främst i vår närhet. Det är delvis en ekonomisk fråga, att släppa iväg talanger i tidig ålder innebär att vi ”ger bort” mycket av vårt insatta kapital, i form av träning och i form av mycket arbete av många ledare inom klubben. Inför årets säsong så har naturligtvis, med tanke på att många spelare valt att gå till andra klubbar, nya spelare kommit till klubben, men några av våra egna ungdomar får nu känna på A-lagsspel och så måste vi fortsätta.
Då tar vi ungdomsverksamheten! En eftermiddag - Flera lags spelglädje
En sådan där ljummen, närapå varm vårdag på Ektorps idrottsplats ärr en självklarhet för oss som följer IKS ungdomslag. I dess finaste stunder kan du vända blicken och med några korta kliv kika på flera av klubbens lag. Allvar blandas med fokus och glädje, naturligtvis gäller det både barn och föräldrar. Vi vet vilken fart här blir under "Skrattis", som ju är IKS klassiska tolkning av landslagets fotbollsskola senare under sommaren. Det är en härlig höjdpunkt för ung som gammal att bevittna både spelsugna barn och stolta föräldrar som ser sina barn bli en del i ett sammanhang via fotbollen. Allt regisserat av ideella krafter inom klubben som hjälper till och stöttar, och oftast även av ungdomsspelare som instruktörer. Håll utkik efter hemsidans rapport härifrån.
Sleipners ungdomsansvariga är 2018 Torbjörn "Osten" Forsén och Lennart Österholm. Två entusiaster med hjärta för Sleipner. Dialogen med samtliga ledare är deras kanske viktigaste uppgift, men också att vara synliga för föräldrar. Torbjörn och Lennart tillhör också Sleipners styrelse, ungdomsfotbollen är alltid med på dagordningen när styrelsen träffas.
Föreningens allra yngsta deltar i det vi kallar för Bollek. Den leds utav Igor Duvnjak och den är för tjejer och killar, födda 2012 - 2013.
P-09 är den yngsta kategorin barn som arrangerat spelar matcher, och då oftast i så kallade ”sammandrag”. Ledare är Samer Jenjah som leder laget med stor hjälp av föräldrar. Därefter har vi P-08 och där handlar det om sjumannaspel, i den åldersgruppen har vi två lag i varsin serie. Ledare är Anders Nyqvist, David Wallin, Mikael Tollin samt Patrik Axelsson och däröver engagerade föräldrar som hjälper till med och omkring laget. Laget går bra resultatmässigt.
Pojkar 07 leds av Mikael Olausson, Mats-Åke Wehlin, Patrik Axelsson och Iskander Kopkin. Laget spelar sjumannafotboll och det går bra. Flera föräldrar är engagerade kring laget. Sleipners gamle storspelare Sunday Eyenga finns också med som ledare för laget.
Grabbarna i 06-laget har Tommy Aronsson, Ulf Lago, Quais Shamo, Andreas Schneider, Niclas Gränjefors och Adrian Pettersson som tränare. De här grabbarna spelar sjumannafotboll med framgång. Även här finns flera föräldrar med och stöttar laget på olika sätt, inte minst med kioskverksamhet vid matcher.
Laget P – 05 spelar 11-mannafotboll, tränare är Gustavo Nordlund, Mattias Stridh, Johan Ritzén och Claes Karlsson. Föräldrarna betyder mycket för att verksamheten ska fungera och spelmässigt är det här ett duktigt lag. Under föregående säsong spelade grabbarna en serie över sin egen ålder.
Från Idrottsklubben Sleipners sida tackar vi alla föräldrar för stort engagemang kring våra lag. Föräldrarna drar en stor del av lasset med ungdomslagen. Ekonomin som är viktig i alla sammanhang, ges bra tillskott i och med kioskverksamhet vid matcherna. Vi glömmer inte heller insatserna från ledare och föräldrar vid "Sleipnerdagen" varje vår. Allt detta ger oss möjligheter att få fram duktiga fotbollsspelare, men också ungdomar som kan se glädjen i att utföra något tillsammans – ett stort tack!
Lite mer fakta kring ungdomsfotbollen
Det börjar bli skördetid för Sleipners ungdomsfotboll och man börjar ana det när man följer det äldsta ungdomslaget, U19. Här har flertalet fått chansen att vara en del av seniortruppen, kombinerat med spel i U19-serien. Klubben vet om lagets slagkraft och hur situationen utvecklar sig för A-laget. Laget leds utav Igor Duvnjak, Alen Abdic och Mattias Stridh. Alla tre har ett nära samarbete med seniortruppen.
Det är kul att år 2018 kunna konstatera, att föreningen har ett U16-lag som representerar oss nationellt. Dessa killar har arbetat ihop under en tid och det är i nutid laget skördar frukterna av sitt hårda jobb. Att se dessa killar spela boll r spektakulärt, spännande och aldrig tråkigt. Laget placerar sig på en god placering i serien som nykomling, och vi hoppas dessa killar fortsätter i föreningen och att vi kan få se flera utav dessa spelare i seniortruppen på sikt. Tränarna som utbildar dessa ungdomar är Mikael Söderkvist och Martin Öhr. Patrik "Vimse" Halldén är också en viktig kugge
som agerar materialare, kontaktperson och ledare.
Under året så växte också ett ”äldre” representationslag, under arbetsnamnet ”Integrationslaget”, som spelar i en regional utvecklingsserie. Laget har långa stunder fullständigt pulveriserat sitt motstånd och visat att man är någon klass för bra att spela i tredje reservlagsserien inom Östergötland. Här spelar killar med mångkulturell bakgrund och flera har igenom IKS fått chansen att spela tävlingsfotboll. Paul Chamoun kom till Sleipner inför säsongen, han har varit tränare och kontaktperson för laget. Paul bidrar också som seniorspelare och har visat sin kvalitet även här.
Historiens betydelse – 115-årsjubileum och guldjubileum
2018 är inte vilket år som helst i ordningen för IK Sleipner. Det är dubbelt upp i jubileum med 115-årsfirande som idrottsförening men också 80-årsfirande till minne av guldåret 1938.
27 April 1903 förblir ett datum vi Randiga alltid bär med oss. Det var i Hertzmans skräddarverkstad på Hospitalsgatan 25 som klubben bildades. IK Sleipner kom till efter guden Odens åttafotade häst Sleipner och det var i en tid då intresset för det fornnordiska var stort. 2018 fyller klubben 115 år och givetvis minns vi ännu och firar när vi fyller ”halvjämt”.
Det var 1938 Sleipner skrev in sig i svensk fotbollshistoria igenom att bärga hem Von Rosens-pokal som ett bevis på att man var Sveriges bästa fotbollslag. Inte nog med det, Sleipner är första laget från Norrköping som tagit guld i fotbollsallsvenskan. Under året har IKS historikgrupp med Bengt Karlsson, Kenneth Awerstedt och Bertil Ekström haft fullt upp i sitt vardagliga intresse att bevara klubbens stolta historia.
Lördagen 26:e Maj så inbjöds släktingar till spelare, ledare, tränare och även massören Elis Delin från guldtruppen till att fira detta på föreningens klubblokal. Det var naturligtvis många minnen då anhöriga fick ta del utav det klubben arbetat fram, i form av texter, bilder och minnen som är väl bevarade. Många fina minnen blandade med även ny information som historikgruppen presenterade.
Nils Tuleborn stod för mycket utav presentationen , och minnesbilder från säsongen 1937 - 1938. Lokalmedia närvarade även och i stadens dagstidningar så kunde man läsa om evenemanget både i form av aktiviteten som sådan, men också i en krönika av NT:s Mats Willner. Det bjöds på smörgåstårta, dryck och även fika på eftermiddagen med kaffe och tårta allt medan nya anekdoter skrattandes avnjöts när det utbyttes minnesbilder. En mycket lyckad dag med vackert väder som vi ifrån IKS sida tror alla inblandade bär med sig. Ordförande Anders Marcus närvarade vid dagen och öppnade upp evenemanget på förmiddagen. Läs mer på hemsidan om evenemanget!
Sleipners styrelse år 2018
Sleipners styrelse består år 2018 av ett hårt arbetande ”lag” som aktivt engagerar sig för klubbens bästa och framtid. Ordförandeklubban håller Anders Marcus i och han har ett stort kontaktnät inom Norrköpings näringsliv men också inom föreningslivet. Anders Nobrant fortsätter sitt tuffa och gedigna arbete i klubben med ett stort hjärta. Anders är vice ordförande och är ansvarig för marknadsfrågor. Vi inom Sleipner brukar, med rätta, kalla Anders för "Spindeln i nätet". Sekreterare är Clas Rydgren ser till så att beslut med mera inom föreningen finns dokumenterat. Sleipners ekonomi ser Niklas Håkansson till så att den är i balans, vilket inte är alldeles lätt i en klubb på vår nivå. En viktig pusselbit i ledarstaben är samordnaren Naim Gergin. Ledamöter i övrigt är Therese Andersson, Lennart Österholm och Torbjörn Forsén. Nämnas bör också att kanslist Fredrik Wåhlin är adjungerad till styrelsen. Här kan vi också nämna att Fredrik fått en kanslistkollega under året, Lars Carlsson, som bland annat även tagit på sig att vara speaker vid A-lagets matcher.
IKS eldsjälar – I det tysta
Att finna hårt arbetande ideella med hjärtat på rätt plats är inte det lättaste i det tidevarv vi lever i. Mycket handlar om människor som själva vill förverkliga sig själva eller bli rikligt avlönade. Precis som i många andra föreningar så har Sleipner ett gäng, som verkligen är en del av föreningens själ. Rolf "Roffa" Johanssons tid inom klubben blir inte glömd. Kanslist, ledarroll, spelarroll, funktionär, entréansvarig, kanslist och praktisk mångsysslare med tvätt, ordningsställande av material med mera, det är mycket som Rolf gjort för klubben.
I lokalmedia så hälsade Norrköpings Tidningar på hemma hos Lennart Karlsson som fyllde 80 år under våren, precis som vårt minne av guldåret 1938. Han berättade en otrolig historia med en spännande väg fram med IKS. Dem insatserna som Lennart gjort och gör för klubben finns det ingen prislapp i världen som kan motsvara. Sponsor, spelare, entréansvarig, matchorganisationen och styrelsemedlem, det är några av de saker som Lennart tagit ansvar för, och gör fortfarande. Vi slänger med ett extra grattis här, för Lennarts 80 år och Sleipners 80 år sedan guldet – HURRA!
En annan vi uppmärksammar är kioskansvariga Eva "Morsan" Pettersson. Hur än förutsättningarna varit, oavsett spelplats, så serveras det alltid rykande hett kaffe med tilltugg. Ordning och reda, tydlighet men alltid glimten i ögat! Att Eva själv en gång i tiden representerat föreningen på fotbollsplanen, under ”damsektionens” tid på sjuttiotalet, är stort.
Tyvärr så har föreningen förlorat många utav klubbens mångåriga eldsjälar, under säsongen, av olika anledningar. Det finns givetvis flera orsaker till det, men mycket beror på oss själva. Vi måste bli starkare på att kommunicera ut vårat budskap, internt och externt, självklart vill vi från Sleipners sida mer än gärna att alla återkommer. Att man har olika åsikter om föreningens framtid är sunt, och någonstans hoppas vi öppna upp för en bättre dialog. Dialog så att alla förstår värdet av eldsjälars arbete för klubben, och givetvis för att flera levt sina liv för Sleipner på många sätt.
Calle Appelqvist har ordet
När skrivande såg Calle Appelqvist debutera i Sleipnerdressen på "Parken" i ettanfotbollen mot IK Oddevold 2012 så visste vi inte vilken betydelse Calle skulle komma att få för IKS. I nutid vet vi Sleipneranhängare detta och säsongen 2018 bär den vänsterfotade försvarsklippan kaptensbindeln. Han får nedan berätta om sin resa i klubben, utifrån ett antal frågor vi ställt till Calle.
Vad tänker du kring din spelarkarriär?
Min resa började 2012 i IK Sleipner när jag lämnade IFK Norrköpings juniorlag. Jag kom från ett bra sista år i IFK och var full av självförtroende och förhoppningar, om att kunna vara med och konkurrera om en plats i startelvan. Jag startade i åtta till tio matcher första året, som vänsterback eller vänsterytter. Jag konkurrerade i första hand, med Calle Svensson som då sedan innan var lagkapten men flera fina säsonger i ryggen. Det var min första säsong i ”ettan” och den slutade med att vi blev degraderade till ”tvåan”. Det var något som på förhand kändes väldigt långt bort, då målsättningen var att hamna någonstans i mitten.
Något särskilt minne som fastnat hos dig. Alltså någon särskild match eller annat viktigt minne i fotbollen när du spelat i Sleipner som du liksom känner att du kommer bära med dig?
Det kommer nog vara säsongen 2015. Det har alltid varit god stämning och sammanhållning sedan jag börjat min resa i Sleipner 2012, förutom nu de senaste året med tanke på all turbulens kring tränarbyten och omstrukturering inom föreningen.
Säsongen 2015 när vi vann ”tvåan” är det som är mitt bästa minne från mina år i Sleipner. Den sammanhållningen och kamratskapen som fick oss att kriga och vinna matcher för varandra, kommer alltid att vara något som jag kommer bära med mig. Vi var inte det lag som spelade den finaste fotbollen, men vi hade ett kollektiv som tog jobbet för varandra och sprang något kopiöst. De resulterade som sagt i att vi vann ”tvåan” med tre omgångar kvar att spela, och att få dela den glädjen med det kompisgäng som vi var just då, det är oersättligt.
Årets säsong. Hur läget är i truppen och vad du känner har varit din viktigaste uppgift som lagkapten? Vad blir det viktigaste att ta med sig in till höstsäsongen?
Förra året slutade med att vi sparkade dåvarande tränarduo Rocky och Adde, det resulterade i att större delen av spelartruppen valde att välja en ny klubb. Flera andra personer inom klubben med olika roller valde även att tacka för sig. In kom en ny tränarstab och det värvades in ett helt nytt lag med dessa. De spelare som anslöt är erkänt duktiga fotbollsspelare, det för att ersätta de olika spelartyper som valde att gå en annan väg.
Det är inte lätt att komma in som ny tränare och försöka svetsa samman ett helt nytt lag och få alla att dra åt samma håll. Det uppstod tidigt en spricka mellan stora delar av laget och den dåvarande tränaren, vilket resulterade i att prestationerna på vårens träningsmatcher var upp och ner. Jag fick även en viktig roll i att försöka hjälpa laget framåt, då jag i början på året fick den stora äran att bära kaptensbindeln. Jag fick börja jobba med att hålla uppe tron och viljan hos laget, att ändå försöka lägga åt sidan vem de var som var tränare. De viktigaste är att vi tror på varandra. Vi bör vara tillräckligt motiverade att vinna matcher, och vilja ta jobbet för kompisarna på plan oavsett vem som står på sidan och coachar.
Veckan det vankades seriepremiär valde styrelsen att återigen byta tränare. Denna gång var det spelartruppen som krävde det, då sprickan mellan stora delar av laget och dåvarande tränaren hade vuxit sig så stor att de inte längre fungerade.
Sista träningen innan premiären står de klart att Simon Dogan tar över som ny huvudtränare. Ingen enkel uppgift då laget ännu inte lyckats spela ihop sig, och där vi även kliver in i seriespelet för att plocka poäng. Seriepremiären slutar i en förlust borta med 3 – 2, mot Aspudden-Tellus. En hyfsad insats med tanke på omständigheterna. Inte det resultat vi hade hoppats på, men det var ett steg framåt, jämfört med det vi presterat innan. Stundtals spelar vi riktigt bra, men vi har stunder, i tyvärr, varje match där vi presterar på tok för dåligt som lag, vilket beror på att vi inte tar jobbet för varandra fullt ut. Resultatet av det är att vi förlorat merparten av matcherna under våren, med uddamålet, och vi ligger på nedre halvan av tabellen när vi nu går på sommarledighet. Men det finns ändå en början till en positiv trend.
Ljusglimten är ändå insatserna på slutet mot Motala, Enskede och Aspudden där vi tar 7 av 9 poäng mot lag som ska vara med och kriga om seriesegern. Tre matcher där hela laget springer för varandra och som krigar för varje poäng. Det är det här vi måste jobba vidare med och det är dessa matcher som gör att jag är övertygad om att hösten kommer vara en trevligare tillställning för alla med ett Sleipnerhjärta!
Calle
Kommentarer