Dela nyhet
- Konkurrensen i försvaret en bra slipsten
30 jan 2019 0 kommentarer
Då Roni Bermal och hans sambo kände sig "lite färdiga" med Bollnäs började han se sig om efter arbete söderöver. Och han behövde inte leta särskilt länge förrän en tjänst på PWC (Roni är revisor, han ägnar sig bland annat åt att granska årsrapporter) uppenbarade sig i Norrköping.
- Precis innan jag föddes bodde mina föräldrar här, säger han. Farsan höll på IFK, jag är lite uppvuxen med Norrköping utan att själv ha bott här.
I Bollnäs spelade Bermal i Bollnäs GIF, som låg i division 2 då, men som gick ett Sleipneröde till mötes då de missade kvalet och hamnade i trean i slutet av 2018.
Innan Bollnäs har han bland annat spelat i IFK Sundsvall och Selånger FK, och att fotbollen skulle försvinna ur Ronis liv bara för att han bytte stad var inte ett alternativ.
På plats i Norrköping tog han själv kontakt med IK Sleipner.
- Jag hade hört innan att IF Sylvia och Sleipner var alternativen på den nivån jag befann mig. Jag kollade upp lagen lite, läste på hemsidorna och jämförde och tyckte Sylvia kändes lite ungt så jag kontaktade aldrig dem om provspel. Jag var 26 och tyckte väl inte riktigt att ett mer ungdomslagsaktigt lag var något för mig. Så jag hamnade här.
Mitt i kaoset.
Han skrattar.
Eftersom Roni inte ägnat sin tid i Bollnäs åt att läsa östgötska lokaltidningar var han helt obekant med situationen som rådde i Sleipner i början på 2018.
- Det var lite oroligt då jag kom och även om mitt första år här inte alls blev som jag föreställt mig är jag ändå väldigt glad över att jag kom hit. Jag trivs jättebra med gruppen och med hela föreningen.
Ett uttalande som understryks av att Roni Bermal sällat sig till skaran som valde att förlänga med Sleipner efter degraderingen.
Att Sleipner har många försvarsspelare inför kommande säsong är inget som oroar den 27-årige mittbacken.
- Konkurrens är bra. Den tjänar alla på. Att man inte är oersättlig är en utmärkt slipsten, det håller en på tårna.
Vi lägger mycket tid på det här och alla vill spela och det faktum att man inte är ohotad etta på sin position motiverar en ytterligare. Ibland kan det kännas motigt att släpa sig ut på kvällen mitt i vintern för att träna i snön; då hjälper det att veta om att dyker man inte upp och ger man inte det man kan så kommer någon annan som är fullt kapabel att peta en definitivt att göra det.
Dessutom är det bra för tränaren att ha alternativ, att kunna variera defensiven och bygga uppåt därifrån, det hjälper en att forma inte bara en plan A och B utan C och D också.
Sedan kan många av de här spelarna spela på olika positioner, de är inte låsta.
Gil har till exempel berättat att han fått gå in och spela anfallare vid tillfälle. Är det något du skulle kunna göra, med?
- Jag tror förvisso inte att vi hamnar i en situation där det kommer att behövas men hade jag blivit ombedd att göra det hade jag såklart gjort det, utan tvekan.
Vi har kommit till Mourinhos avsaknad av spelidéer ("för att vara en så stor personighet är han väldigt fantasilös") och om att Simon Dogan är mer Solskjaer än Mou ("han har verkligen fått ihop gruppen; han är snäll och lugn, man kan prata med honom om vad som helst, när som helst") när vi avbryts av en rugbyboll. Trojan tränar på Rehab 2 perform innan Sleipner och de ska just avsluta sitt pass vilket betyder att det är dags för oss att påbörja vårt.
När spelarna är igång med sitt frågar jag Sleipners assisterande tränare Fredrik Turesson hur han uppfattar Roni.
- Roni är själva definitionen av en lagspelare, säger han. Han är lojal och ger alltid 100 %, det spelar ingen roll om det är match eller träning. Det är en genomsympatisk person som vi är väldigt glada att ha i laget.
Det är mycket som ska stämma.
För väl för oss då att Roni Bermals pappa hittade IFK Norrköping, att Roni blev revisor och snokade reda på Sleipner och att sambon också trivs i Norrköping.
Kommentarer