Dela nyhet
- Namnet Sleipner väger tungt
9 feb 2019 2 kommentarer
Laith Etawi kom till IK Sleipner från AFK Linköping 2018. Det var mitt i sommaren. Tabelläget var knepigt och det var delvis det som lockade honom, men inte bara.
- Jag ville ha ett tydligt mål, sa han. Något att kämpa för.
Vi återkommer till det.
En annan, som också gillar tydlighet, måste reda ut en grej med Laith medan det fortfarande sitter åhörare i ledarrummet. Det där med hans namn. Överallt står det olika; Leis, Laith.
Så vilket är rätt?
Han bokstaverar.
- Det är ett arabiskt namn, och folk hade svårt med den där th-ändelsen. Så det blev väl så att man för enkelhets skull började stava mer uttalsenligt, och sen satte sig det. Det är lugnt för min del.
När de andra slinker iväg till samlingen återgår vi till allvaret.
- När jag började spela fotboll var jag central mittfältare, säger Laith. Men sedan jag var 18, 19 har jag nästan bara spelat mittback. På träningarna har jag fortfarande varit på mittfältet men till matcherna har jag plockats ner i backlinjen.
Till Sleipner värvades jag som mittfältare. Här fick jag en möjlighet att återvända till min naturliga position, och fylla den funktion jag faktiskt tränade för.
Jag trivs som bäst på mitten, i en rörligare, mer spelfördelande roll.
Vi backar tillbaka till början.
Den fjärde augusti förra året spelade Laith sina första minuter för Randigt på svårintagliga Norvalla tre mil norr om Örebro; arenan som kanske avgjorde toppstriden. Sylvia och Enskede förlorade här - liksom Haninge i ett än mer prekärt läge. Men inte Sleipner.
Med oavgjort på tilläggstid i ett läge där varje poäng var värd minst tre i tanken fick Etawi göra debut som taktiskt byte och IKS åkte hem till Norrköping från Nora med en poäng mer än vad något topplag gjorde det året.
- Jag hade varit i kontakt med Sleipner tidigare, och jag var väldigt dragen hit - men jag satt på ett avtal med AFK Linköping och tänkte inte lämna dem vind för våg, säger Laith. Så när sommaren närmade sig pratade jag med tränaren och med ledningen och sa att jag hade för avsikt att lämna när fönstret öppnade, så att de kunde börja leta efter en ersättare.
Så vad var det som lockade med Sleipner?
- Först och främst så är det en stor förening. Det är ett klassiskt lag.
Utöver det så tilltalades jag av tydligheten. Det var Igor [Duvnjak] som skötte kontaktförmedlingen mig och Sleipner emellan och allting var tydligt utstakat. Man skulle rädda sig kvar. Det kändes som att det fanns en plan och en tanke och som om jag passade in i den.
Det var inte långt ifrån att det gick vägen. Vi gjorde en okej höst men det räckte inte.
Jag tänker att till och med nu efter att det gick som det gick - klubben jag lämnade stannade i tvåan medan vi åkte ur - så är jag glad att jag kom hit. Sleipner har tyngd, oavsett division. Att säga att du spelar här betyder något för folk. Det är en viktig klubb, som människor har en relation till, vilket gör mig som spelare stolt över att vara här.
Jag tror jag var den första som förnyade mitt kontrakt i höstas. Jag känner att jag misslyckades med målet jag hade då jag kom hit, att vara med och bidra till att vi säkrade kontraktet - nu har jag ett nytt mål: att ta tillbaka klubben upp.
Det målet delar Laith med de andra vi pratat med inför säsongen.
- Jag tror inte vi har det som ett uttalat mål - vi ska vinna trean! - utan det är mer en gemensam målsättning, någonting som vi alla strävar mot. Vi må vara favoriter, och sådant är ju alltid roligt i tanken, men jag tror det kommer bli ganska svårt. De där extra metrarna man inte alltid orkar ta kommer alla orka ta mot oss. Det gäller för oss att reda ut allt som finns att reda ut innan eller efteråt, för vi kan inte kosta på oss att gå bort oss. Det kommer alla utnyttja.
Individuellt vill jag bidra till fler poäng. Jag är inte helt nöjd med de jag gjorde förra säsongen, det blev liksom aldrig bättre än någon hockeyassist här och där. Det ska jag se till att förbättra i år.
Sedan har vi många ungdomar med i A-laget och kan man vara med och stötta upp dem i deras utveckling tycker jag att det är mycket vunnet, både för klubben och för mig personligen.
Till vardags arbetar Laith på Danske bank.
- Det funkar bra att kombinera det jobbet jag har med fotbollen, känner jag. Jag är inte så sliten när jag kommer till träningen.
Han funderar en stund innan han tillägger: Inte i kroppen i alla fall.
En sådan kommentar öppnar naturligtvis för följande suggestiva följdfråga:
- Och i huvudet då?
Och svaret är liksom självskrivet, vilket inte gör det tråkigare:
- I huvudet är du inte sällan helt väck. Beroende på vem du pratat med, förstås...
/NL
Kommentarer
Annika Liljegren 10 feb 2019
Jättebra text!
Igor Duvnjak 10 feb 2019
🔥🔥🔥